Jag har ganska nyligt "upptäckt" tradera, och gudars så roligt det är att så enkelt kunna hitta fina och billiga kläder till barnen! Helt otroligt, hoppas bara att jag är lika nöjd när min första vunna auktion kommer hem hit också.

Det återstår att se.

Christine är på dagis idag, känns lite tomt hemma när hon var hemma hela förra veckan.

Nu har vi fått göra första sjukhusvistelsen för vinterperioden.

Anton fick feber som vägrade gå ner 4 dagars sjkhusvistelse och en hel del prover senare fick vi komma hem utan att veta vad som var fel. Febern gick bort så då fick vi gå hem.

Jag och min vän skickade iväg våra karlar i helgen till stockholm på hockey, tänkte ta en tjejkväll på stan och en myskväll med barnen. Vi fick inga barnvakter och mest bara kaos, i det mesta. Vi hade lovat barnen biobesök, min mamma skulle passa lille Anton nyss fyllt ett år, men fick förhinder och eftersom jag redan hade lovat Christine snart 4 år, så var det bara till att ta lillebror med sig också. Det gick faktiskt hur bra som helst. Du får leta efter en snällare unge. Helt otroligt, det var ju ändå en film på en och en halv timme. Nicke Nyfiken 2. Så nu sitter Christine här och tjatar om att hon vill gå på bio igen. OCh det gör jag så gärna, en annan dag. Visst är Anton sjuk och livet väldigt intensivt ibland, men jag vore en dåre om jag gnällde. Båda mina barn är ju så sjukt snälla!

När jag skjutsade Christine på dagis i morse så hittade jag inte min telefon.

Så viktig är inte telefonen för mig, det är viktigare att passa tiden på dagis så jag åkte utan.

När dottern väl är lämnad så blev jag ståendes och prata med en annan mamma som jag umgås en hel del med, hon bjöd hem mig på kaffe och visade upp sin bröllopsklänning (hon gifter sig på nyårsafton).

En och en halv timme senare kommer jag hem och har då massor av missade samtal och sms.

Min kära lilla man har då trott att jag har kört av vägen eller krockat, så han hade ringt till min bästa vän, mina föräldrar, dagis och i stort sett alla han kunde komma på.

Jag fick då ringa och stoppa min pappa som var på väg hem till mig för att se om jag var hemma.

Aldrig någonsin har så många ringt till mig på så kort tid som den enda gång jag glömde telefonen hemma.

Är inte livet ironiskt så säg.

Just nu så har vi vattkoppor hemma på Anton 1 år. har faktiskt gått sanslöst bra än så länge. Inte ens feber på den lille kraken. Jag blev lite orolig när de kom mitt i renoveringen som jag höll på med på Christines 3 år rum, men nu är rummer klart och superfint. Så nu är det bara att luta sig tillbaka och invänta kopporna på Christine, det kommer nog att bli värre är jag rädd...