Lite lustigt är det väl ändå, man stressar som en galning i nästan två månaders tid varje år och så är det över på bara en dag. Den dagen går åt till att äta köttbullar och korv, som man aldrig gör annars, och att barnen tjatar efter tomten.

Det bästa är ändå gemenskapen, och jag är så glad att mina barn är sådana att de är glada för vad de fått och inte sura över vad de inte fått. Finns alldeles för många av den sorten om du frågar mig.

-30 grader hade vi på julaftonen. Aningens ruggigt.

Nu är det bara nyåret kvar, och vi vet fortfarande inte riktigt vad vi ska hitta på. Anton ska vara på korttids, det är vad vi vet. Inte rucka hans rutiner, och så sover han ändå tolvslaget.

Jag hörde ganska nyligen ett gammalt skrock om att så som ditt tolvslag är, så kommer ditt nya år att vara.  Så jag har bestämt mig för att ha ett bra tolvslag. Nu är det dags att få lite medvind för en gångs skull.

Förra nyåret var vi bjudna på ett stort och fint bröllop, som vi fick lämna klockan 20.00 för att jag var sjuk. Lung- och bihåleinflammation, jag hade 40 graders feber och var inte alls pigg. Själva tolvslaget hade jag precis vaknat till och jag och Patrik såg ett avsnitt Scrubs i sängen.  Och man kan väl inte påstå annat än att vårat 2010 har varit ganska skräpigt...

Förändringarnas tid är kommen och jag ser fram emot ett underbart 2011!