Ikväll fick jag veta att min gamla vän Jill gått bort...

Vi har inte haft kontakt på många år eftersom att vi valt helt olika vägar i livet, men man reagerar ändå när någon som stått en nära går bort.

Jill och jag var ändå bästa vänner under en ganska lång tid, även om det var väldigt länge sen.

När jag tänker på Jill, då tänker jag på oss när vi var typ 16 år. För det var då vi umgicks som mest. Vi gjorde allt tillsammans, bodde grannar och var som två halvor av en. Hon var alltid glad, omtänksam och väldigt rolig. En vanlig tonåring som tyckte om att festa och ha kul. Hur ofta satt vi inte och hade dessa djupa tonårsdiskutioner om livet och flummade omkring när vi var övertrötta och bara skrattade åt allt.

På något sätt så växte vi ändå ifrån varandra, jag flyttade ihop med Patrik och hon var fortfarande ute i svängen medans jag skapade ett hem.

De sista åren hade vi ingen kontakt alls, hon träffade Christine två gånger och Anton inte alls...

Men under den här tiden så var vi ändå bästa vänner!

Jag kände inte Jill alls de här sista åren, men jag känner ändå sorg över att hon är borta. För att jag saknar det som vi hade förr.

Det är så tragiskt i sig självt att en människa ska gå bort redan vid 22 års ålder!

Älskade vän, jag glömmer dig aldrig!

Jag tänkte passa på att vara lite duktig idag när Patrik jobbar helgövertid, eftersom att jag bara latat mig en hel vecka. Dammsuga och torka golv tar ju inte långa stunden tänkte jag och körde igång. Dammsugade hela huset från vind till källare, kopplar på grovisen och tänkte vara duktig och ta upp all pellets i pannrummet.  Då kommer Christine ner som prompt skulle moppa i köket, mamma det har hänt en sak med moppen du måste komma. Med en djup suck och tron att skurhinken ligger över helva golvet följer jag med henne. I mitt kök ligger hela trasselmoppen i trasor, varenda strå i moppen har släppt och ligger överallt! Jaja, kasta skiten, inte mer att göra åt den saken. Går tillbaka ner i pannrummet och ska göra klart gick ju skitbra tills det kom en blåblixt och dammsugaren dog. Helvete tänker jag. Går upp och tar fram viledamoppen och moppar allt utom vardagsrummet, jag hade ju faktiskt lovat Christine att få vara med och moppa. Lämnar barnen i vardagsrummet med moppen, Anton är ju också intresserad av moppen. Jag går ner i källaren igen för att ta reda på vad som faktiskt hände. Ser att det var en propp som gått, byter ut den och går upp igen. Christine sitter på golvet med moppen bredvid sig och ser på TV. Då är det min tur nu säger jag så att jag blir klar någon gång. Nej säger hon, men det har hänt en sak här...  Min viledamopp viker man ihop på mitten för att byta torktrasan, då är det så här att Anton ville vara med och prova från sin gåstol men lessnar och släpper moppen i golvet. Fjädern som sitter i moppen för den här brytfunktionen har släppt. Jag får inte tillbaka skiten utan får damp och nu tänker jag sitta här och tjura tills Patrik kommer hem!

Men! Det är rent och luktar gott av skurmedel här!

Jag tror snart att jag spricker av idéer för denna underbara lilla kåk.

Nätterna som jag alltid brukar sova som en stock går nu åt till att ligga och stirra i taket och planera renoveringar ( som ligger typ i botten på att-göra-listan).

Den här fuktskadan blev ett startskott, här har vi gått i fem år och funderat på om vi ska bo kvar eller ej. Helt ärligt, en fuktskada blev det bästa som hänt oss på väldans länge. Ha ha, så fruktansvärt ironiskt!

Ja, fasaden har ju så klart första prioritet. I sommar ska vi byta tak, fönster och fasad. Räcker pengarna så väljer vi mellan altan, farstuutbyggnad och staket.

Det börjar bli dags för Anton att flytta upp på entréplanen, han blir för tung att bära i trappen. Så då ska det ansökas hos kommunen om bostadsanpassning.  Jag ska prata med arbetsterapueten i morgon och be henne kom på ett hembesök och planera ansökan så jag slipper överklaga massa gånger.

Jag är så nöjd med mitt liv!

Det är svårt att bärga sig bara tills snön smälter bort. Alla som vill är välkomna att snickra eller bara vara sällskap i sommar. Det ska blir så himla roligt att det äntligen börja hända något här. Så ser jag verkligen framför mig hur otroligt fint det kommer bli i slutändan. Bara en ny fasad på huset kommer att göra massor. Från en fyrkantig låda med väldans skrällig färg till ett fint hus med ordentliga knutar och lite snickarglädje runt fönster. Rött med svarta knutar tänkte vi ha.  Idag är det nån blandning melllan blått och lila, färgerna såg bra ut i hop när vi valde i affären, men på huset blev det ganska hemskt faktiskt. Så ett litet tips, när försäljaren rekommenderar provburkar för att verkligen se färgen på plats, så är det nog ingen dålig idé.

Helt allvarligt jag skulle kunna gå ut och börja med hårblåsen nu, så ivrig!

2011, nytt år, nya möjligheter.

Just det ja!

Vi börjar med att sjukskriva vår gravida nattassistent.

Sedan efterföljer vi med att mikrovågsugnen ger upp och dör, så avslutar vi denna underbara vecka med att det regnar in i huset så vi river innervägg och tak...

Upptäcker i lördags morse att det står och droppar inne i fönstret, säger till Patrik, du... vi har visst problem här.

Ringer snickaren, och river sedan upp hela skiten. Taket måste bytas!

Vid rivningen så upptäcker vi att väggen är inte isolerad med sågspån som vi trott, utan den är timrad och mellan timmerstockarna är det tätat med MOSSA!!

Avfuktare inställd och plasta ihop, så här ska det nu stå fram till sommaren då taket ska bytas, och så passar vi samtidigt då på att byta fönster och spöna om.

Inte konstigt att det varit så dyrt att värma huset när det är isolerat med mossa... nånstans måste man dra en gräns!

Så den där flytten vi drömt om, glöm den! Här får vi låna upp och bo kvar tills vi ruttnar och dör.