Nu var det ju så att vi satt här hemma länge och väl och velade och funderade:

"Ska vi åka upp till Gäddede i påsk som vi brukar, eller ska vi inte?"

Det kom sig till att vi bestämde oss i sista sekund så Anton fick stanna hemma på sin schemalagda korttidsvistelse.

Vi åkte upp på skärtorsdagen och mina föräldrar och yngsta bror skulle ansluta på långfredagen. Eftersom att vi flyttade därifrån för drygt 10 år sen så bor vi hos min farmor under de här vistelserna.

Pappa och mamma brukar bo i en av alla byggnaderna på gården, kallas gamm-stugan. Jag och Patrik och barnen har fått farmors vardagsrum eftersom att vi inte ryms ute hos de andra. Farmor köpte för några år sedan en bäddsoffa bara för att vi ska ha något att sova i när vi är där.

När vi kommer upp så berättar farmor att min mamma ligger i feber och att de kanske inte ska komma upp. Pappa och bror kommer ändå upp på fredagen och mamma stannar hemma i sjuksängen. Vi har en bra fredag där vi spenderar större delen av kvällen hos min faster som bor tätt intill. Bror, Patrik och jag spelar Ronny & Ragges pöka-spelet som pappa och farmor fann ganska underhållande att se på.

På lördag morgon så är farmor lite hängig och ringer distrikssköterskan som då ska komma och undersöka lilla farmor. Det kommer en ambulans, och efter undersökningen bestämmer de sig för att ta med farmor för att vätska upp henne då de anser att hon är uttorkad. I ambulansen under färd så brister stora kroppspulsådern och hon avlider hastigt i ett akutrum på Östersunds sjukhus.

Samtidigt hemma, så har mamma fått nog och sökt vård för att få antibiotika mot febern som hon nu haft i flera dagar. Hon blir då inlagd på Sundsvalls sjukhus i utredning som resulterar i diagnos sorkpest, hon får åka hem några dagar senare.

Måndag fyllde jag år och skulle ha stora släktkalaset, kändes sådär.

Tisdag åker vi till Hudiksvall där Anton ska sövas nästa dag för en gastroskopi-undersökning.

Onsdag morgon kommer narkospersonalen och pratar med oss inför ingreppet. De talar om olika sövningstekniker och vill inte gärna göra den som skulle passa bäst i sammanhanget för att riskerna är för stora. Det talas om respirator som eftervård i värsta fall. Men ingreppet går bra och vi får åka hem senare samma dag.

Nu skulle jag verkligen uppskatta lite medvind.

Nu sitter jag här i min ensamhet och filiderar litegrann.

Till hösten ska Christine börja skolan! Ja, det är ett år tidigt, hon är bara fem (fyller sex i december). Men eftersom att Ljustorp inte är så stort har man bestämt att förskoleverksamheten ( ser faster så korrekt jag är! ;) ska förflyttas upp i skolhuset vilket resulterar i att skolverksamheten då förlorar en del utrymme. Alltså ska det till hösten bli en F1a, alltså Förskole-etta. Christne ska tillsammans med de andra TRE 05'orna... ruggigt stor klass det där, dela klassrum med förstaklassarna och blir ju då involverad i skolan. De har redan börjat med en mjukstart att de går upp en dag i veckan och hälsar på så att de ska lära känna fröken ordentligt.

Anton, som enligt mig kom bara igår, fyller tre år i augusti.

Jag förstår inte hur detta kan komma sig då det känns som bara förra månaden jag flyttade från Gäddede ( Det blir 10 år sedan i sommar!), och gick ur skolan för en vecka sedan som det känns. Vad hände? Vart tog all denna tid vägen?

Ni äldre erfarna visa människor, kommer det alltid gå så här fort eller stannar det av någonstans så man hinner i kapp?

Eller sitter jag snart och undrar varför det är så tomt och tyst hemma då barnen flyttat hemifrån?

Å andra sidan så kan jag knappt bärga mig tills barnen blir stora så jag får se vad det blir för slags människor av dem. Vad kommer de jobba med, hur kommer de tänka kring saker och ting. Hur kommer de att behandla andra människor?