Senaste inläggen

Av Carina Sandblom - 22 januari 2011 15:57

Jag tänkte passa på att vara lite duktig idag när Patrik jobbar helgövertid, eftersom att jag bara latat mig en hel vecka. Dammsuga och torka golv tar ju inte långa stunden tänkte jag och körde igång. Dammsugade hela huset från vind till källare, kopplar på grovisen och tänkte vara duktig och ta upp all pellets i pannrummet.  Då kommer Christine ner som prompt skulle moppa i köket, mamma det har hänt en sak med moppen du måste komma. Med en djup suck och tron att skurhinken ligger över helva golvet följer jag med henne. I mitt kök ligger hela trasselmoppen i trasor, varenda strå i moppen har släppt och ligger överallt! Jaja, kasta skiten, inte mer att göra åt den saken. Går tillbaka ner i pannrummet och ska göra klart gick ju skitbra tills det kom en blåblixt och dammsugaren dog. Helvete tänker jag. Går upp och tar fram viledamoppen och moppar allt utom vardagsrummet, jag hade ju faktiskt lovat Christine att få vara med och moppa. Lämnar barnen i vardagsrummet med moppen, Anton är ju också intresserad av moppen. Jag går ner i källaren igen för att ta reda på vad som faktiskt hände. Ser att det var en propp som gått, byter ut den och går upp igen. Christine sitter på golvet med moppen bredvid sig och ser på TV. Då är det min tur nu säger jag så att jag blir klar någon gång. Nej säger hon, men det har hänt en sak här...  Min viledamopp viker man ihop på mitten för att byta torktrasan, då är det så här att Anton ville vara med och prova från sin gåstol men lessnar och släpper moppen i golvet. Fjädern som sitter i moppen för den här brytfunktionen har släppt. Jag får inte tillbaka skiten utan får damp och nu tänker jag sitta här och tjura tills Patrik kommer hem!

Men! Det är rent och luktar gott av skurmedel här!

Av Carina Sandblom - 17 januari 2011 17:38

Jag tror snart att jag spricker av idéer för denna underbara lilla kåk.

Nätterna som jag alltid brukar sova som en stock går nu åt till att ligga och stirra i taket och planera renoveringar ( som ligger typ i botten på att-göra-listan).

Den här fuktskadan blev ett startskott, här har vi gått i fem år och funderat på om vi ska bo kvar eller ej. Helt ärligt, en fuktskada blev det bästa som hänt oss på väldans länge. Ha ha, så fruktansvärt ironiskt!

Ja, fasaden har ju så klart första prioritet. I sommar ska vi byta tak, fönster och fasad. Räcker pengarna så väljer vi mellan altan, farstuutbyggnad och staket.

Det börjar bli dags för Anton att flytta upp på entréplanen, han blir för tung att bära i trappen. Så då ska det ansökas hos kommunen om bostadsanpassning.  Jag ska prata med arbetsterapueten i morgon och be henne kom på ett hembesök och planera ansökan så jag slipper överklaga massa gånger.


Jag är så nöjd med mitt liv!

Det är svårt att bärga sig bara tills snön smälter bort. Alla som vill är välkomna att snickra eller bara vara sällskap i sommar. Det ska blir så himla roligt att det äntligen börja hända något här. Så ser jag verkligen framför mig hur otroligt fint det kommer bli i slutändan. Bara en ny fasad på huset kommer att göra massor. Från en fyrkantig låda med väldans skrällig färg till ett fint hus med ordentliga knutar och lite snickarglädje runt fönster. Rött med svarta knutar tänkte vi ha.  Idag är det nån blandning melllan blått och lila, färgerna såg bra ut i hop när vi valde i affären, men på huset blev det ganska hemskt faktiskt. Så ett litet tips, när försäljaren rekommenderar provburkar för att verkligen se färgen på plats, så är det nog ingen dålig idé.


Helt allvarligt jag skulle kunna gå ut och börja med hårblåsen nu, så ivrig!

Av Carina Sandblom - 9 januari 2011 19:58

2011, nytt år, nya möjligheter.

Just det ja!

Vi börjar med att sjukskriva vår gravida nattassistent.

Sedan efterföljer vi med att mikrovågsugnen ger upp och dör, så avslutar vi denna underbara vecka med att det regnar in i huset så vi river innervägg och tak...

Upptäcker i lördags morse att det står och droppar inne i fönstret, säger till Patrik, du... vi har visst problem här.

Ringer snickaren, och river sedan upp hela skiten. Taket måste bytas!

Vid rivningen så upptäcker vi att väggen är inte isolerad med sågspån som vi trott, utan den är timrad och mellan timmerstockarna är det tätat med MOSSA!!

Avfuktare inställd och plasta ihop, så här ska det nu stå fram till sommaren då taket ska bytas, och så passar vi samtidigt då på att byta fönster och spöna om.

Inte konstigt att det varit så dyrt att värma huset när det är isolerat med mossa... nånstans måste man dra en gräns!


Så den där flytten vi drömt om, glöm den! Här får vi låna upp och bo kvar tills vi ruttnar och dör.

Av Carina Sandblom - 27 december 2010 07:15

Lite lustigt är det väl ändå, man stressar som en galning i nästan två månaders tid varje år och så är det över på bara en dag. Den dagen går åt till att äta köttbullar och korv, som man aldrig gör annars, och att barnen tjatar efter tomten.


Det bästa är ändå gemenskapen, och jag är så glad att mina barn är sådana att de är glada för vad de fått och inte sura över vad de inte fått. Finns alldeles för många av den sorten om du frågar mig.


-30 grader hade vi på julaftonen. Aningens ruggigt.


Nu är det bara nyåret kvar, och vi vet fortfarande inte riktigt vad vi ska hitta på. Anton ska vara på korttids, det är vad vi vet. Inte rucka hans rutiner, och så sover han ändå tolvslaget.

Jag hörde ganska nyligen ett gammalt skrock om att så som ditt tolvslag är, så kommer ditt nya år att vara.  Så jag har bestämt mig för att ha ett bra tolvslag. Nu är det dags att få lite medvind för en gångs skull.

Förra nyåret var vi bjudna på ett stort och fint bröllop, som vi fick lämna klockan 20.00 för att jag var sjuk. Lung- och bihåleinflammation, jag hade 40 graders feber och var inte alls pigg. Själva tolvslaget hade jag precis vaknat till och jag och Patrik såg ett avsnitt Scrubs i sängen.  Och man kan väl inte påstå annat än att vårat 2010 har varit ganska skräpigt...


Förändringarnas tid är kommen och jag ser fram emot ett underbart 2011!

Av Carina Sandblom - 16 november 2010 18:59

Idag så tycker jag faktiskt lite synd om min älskade knöl.

Hans arbetskamrater på jobbet har fått en knäpp och förstör Dolly Parton låtar till höger och vänster så han blir alldeles förstörd. (Detta till trots att jag aldrig någonsin hört honom spela en enda Dolly-låt!)

Idag så skickade jag honom att köpa vinterskor åt Christine när han slutade jobbet, han kommer hem och får några överkokta makaroner nerkörda i halsen och sedan bums vidare på ishockeyträning med Christine. Kvällen avslutas med att gå på affären och köpa glödlampor då badrummet plötsligt blivit hemskt mörkt bara så där.

Toffelhjälte kanske i vissa ögon, men vardagshjälte i mina.

Jag tycker det är hög tid att hylla denna underbara man som är bara min, och barnens.. och kanske han mammas, och pappas... och syskons. Men ni förstår vad jag menar? Mest är han min!

Han ställer alltid upp och får mig alltid glad när jag är låg, han fixar och trixar och sköter det mesta. Kanske inte är snabbast i världen jämnt, men det kanske man inte vill varje gång heller ? ;)

Underbara Patrik, du är så älskad. Även om det kanske inte märks så tydligt varje dag.


Av Carina Sandblom - 14 november 2010 20:07

Skotern är framtagen, årets första snö kom ju här i veckan på kanske 2 dm på en gång. Vi får väl hålla tummarna för att den är för att stanna.

Anton och jag låg inne en vecka drygt här, han började kräkas blod och galla på korttids. Jag blir så upprörd på att alltid måsta skälla och bråka för att pojkstackaren ska få rätt hjälp! Ska jag som är utbildad lastbilschaufför behöva tala om för läkare och sjuksköterskor hur de ska göra sitt jobb? Det tycker i alla fall jag persolingen är skamligt. Nåt så fruktansvärt också!!

Han ska i alla fall utredas för glutenallergi nu.


Huset står kvar, osålt. Vette fan vad vi ska hitta på här. Det blir så jobbigt att bo någonstans och hela tiden tänka att ja, men vi ska ju flytta snart. Men när fan är "snart"?


Nu först har ekonomin kraschat här hemma, vi är ju lite efter...


Just nu så är det inte mycket som känns att gå speciellt bra, men som tur är så ordnar det sig alltid i slutändan.


Jag har ju ändå min underbara lilla familj. Vad skulle jag ta mig till utan dem?

Av Carina Sandblom - 4 oktober 2010 10:06

Underbart!

Jag känner mig nästan som ett litet barn igen. Snö snö snö!

Snart så kan jag åka skoter, bräda och skidor igen. Bygga snögubbar, lyktor och kojor i snön med barnen.


Huset är fortfarande inte sålt, och tur är väl det på sätt och vis. Vi har ju ingen plan alls på vart vi skulle ta vägen om vi fick det sålt!


Patrik jobbar och sliter, Christine snorar och Anton kör rally i gåstolen. Från den ena dagen till den andra så har han full koll på den! Helt sanslöst.


Själv så sitter jag mest på arslet och bara är. Jag har bestämt mig för att börja springa, bara för att komma igång. Men ensam så är det ju så svårt att komma igång. Jag intalar mig själv att jag behöver en massa dyr utrustning jag inte har råd med som ursäkt för att skjuta lite till på det. Sen så är det ju dåligt väder, och ja, ni vet säkert hur det är.


Jag kollar runt på lite kvällskurser, men alla är ju för fan på dagtid! Hur kan man då kalla det kvällskurs?


Träffade gamla mögliga kamrater i helgen som jag inte träffat på jag vet inte hur länge. Jättekul, man blir så nostalgisk och minns alla hyss man gjort som yngre. Ha ha. Ett helt annat liv.


Av Carina Sandblom - 20 september 2010 14:46

Helt ärligt så brydde jag mig inte ett dugg om valet, förrän en vecka innan det var dags. Då kom min bästa vän inrusande genom dörren och var i helt upplösningstillstånd. Eftersom att jag inte brytt mig så har jag heller inte läst på eller följt med i debatterna, men hon kommer alltså hit och berättar om att Moderaterna vill göra om sjukvården så att den blir mer amerikansk. De privata försäkringarna ska gå in och täcka kostnaderna för sjukhusvistelsen. Men eftersom att Anton föddes sjuk så är det inget försäkringsbolag som vill ta i stackaren med tång ens en gång.

Om vi tar något så ordinärt som en vanlig förlossning ska komma att kosta på ett ungefär 78 tusen kronor!

Tänk er då själva vad en kanske två veckors inneliggande med dropp och vård för lunginflammation kommer att kosta... detta evenemang brukar vi roa oss med att upprepa 3-4 gånger per vintersäsong.


Hur ska min stackars pojke lyckas behålla livhanken?


Den medicinska utrustning vi har hemma och använder dagligen uppskattar vi till ett värde av 250-300 tusen kronor. Det är lånad utrustning av sjukhusets ASIH-grupp. Avancerad Sjukvård I Hemmet.

Ni hör ju själva hur det låter.


Det ända jag har att säga är att förbannad vare du som röstade blått, förbannad vare du Reinfeldt och alla andra jävla idioter som aldrig sett en sjuk människa. Tack ska ni ha, hoppas ni är nöjda med er själva för ni har precis dödat min son!

Skapa flashcards