Jag har försökt hålla en positiv ton här, men nu brister det.

Vi har varit hos svärföräldrarna ikväll och lämnat Christine inför Umeå-resan i morgon, så vi passade på att stanna en stund och spela kort efter att hon somnat. Men klockan 22 måste vi ju vara hemma och lämna över Anton till assistenten. Och så började vi diskutera tiden Anton legat på sjukhuset och det rinner bara över för en.

Som vuxen människa och med barnvakt så har man likt förbannat en tid att passa hemma!

Sjukhuset består av inkompetenta idioter som bara klappar en på huvudet och nonchalerar det man säger för att man är ung mamma. Jag ska nte behöva förklara allt för alla sköterskor, dom måste ju för fan kunna prata med varandra. Så är det ju på alla arbetsplatser om det ska kunna fungera, och då framför allt ett sjukhus tänker jag.

Varje natt så ligger vi på jour för att sjukhuset vägrar lära våra assistenter allt som krävs.

Det är åt helvete med alltihop!