Antons knappbyte (Byte från en lite större PEG, sond, på magen till en knapp, som är avsevärt mindre och smidigare), var inbokat som en operation. Ingen förstod någonting, men bytet skedde i alla fall i operationssalen. Utan både narkos och lugnande, för att det är inte nödvändigt för dessa ingrepp.

Det gick bra i alla fall och Anton mår bra.

I framtiden så är det i alla fall jag och Patrik som kommer att byta ut den här knappen när den är sliten och går sönder och så.

Nästa vecka så är det ju öronoperation i Umeå i alla fall, och det blir ju en riktig operation med narkos och hela paketet. Jag är i alla fall lite nervös inför det i och med att Anton reagerade på narkosen vid hans första operation. Inte allvarligt, men ändock en operation. De fick ju lov att väcka upp honom tidigare än vad de hade tänkt sig.

Christine leker dagligen nu med sina två bästa vänner, grabbar båda två ;)

Det börjas tidigt ser du pappa Patrik, och värre blir det med åldern!

Jag är så tacksam för gossarnas mammor, så underbara människor.

Utan dom så vore livet alltför tungt, det är för mig omöjligt att beskriva i ord vad dessa två människor betyder för mig.

Efter att ha jobbar många nätter själva den här veckan och är våldsamt förkylda hela familjen så är både Patrik och jag trötta och slutkörda i botten. Vi ska åka finlandsbåt första helgen i mars, utan barnen och det ska bli så skönt. Fast vi kommer ju att missa hela resan eftersom att vi troligtvis kommer sova bort hela kalaset. Men det gör ingenting för det behövs det med. =)