Nu sitter jag här i min ensamhet och filiderar litegrann.

Till hösten ska Christine börja skolan! Ja, det är ett år tidigt, hon är bara fem (fyller sex i december). Men eftersom att Ljustorp inte är så stort har man bestämt att förskoleverksamheten ( ser faster så korrekt jag är! ;) ska förflyttas upp i skolhuset vilket resulterar i att skolverksamheten då förlorar en del utrymme. Alltså ska det till hösten bli en F1a, alltså Förskole-etta. Christne ska tillsammans med de andra TRE 05'orna... ruggigt stor klass det där, dela klassrum med förstaklassarna och blir ju då involverad i skolan. De har redan börjat med en mjukstart att de går upp en dag i veckan och hälsar på så att de ska lära känna fröken ordentligt.

Anton, som enligt mig kom bara igår, fyller tre år i augusti.

Jag förstår inte hur detta kan komma sig då det känns som bara förra månaden jag flyttade från Gäddede ( Det blir 10 år sedan i sommar!), och gick ur skolan för en vecka sedan som det känns. Vad hände? Vart tog all denna tid vägen?

Ni äldre erfarna visa människor, kommer det alltid gå så här fort eller stannar det av någonstans så man hinner i kapp?

Eller sitter jag snart och undrar varför det är så tomt och tyst hemma då barnen flyttat hemifrån?

Å andra sidan så kan jag knappt bärga mig tills barnen blir stora så jag får se vad det blir för slags människor av dem. Vad kommer de jobba med, hur kommer de tänka kring saker och ting. Hur kommer de att behandla andra människor?