Idag så tycker jag faktiskt lite synd om min älskade knöl.

Hans arbetskamrater på jobbet har fått en knäpp och förstör Dolly Parton låtar till höger och vänster så han blir alldeles förstörd. (Detta till trots att jag aldrig någonsin hört honom spela en enda Dolly-låt!)

Idag så skickade jag honom att köpa vinterskor åt Christine när han slutade jobbet, han kommer hem och får några överkokta makaroner nerkörda i halsen och sedan bums vidare på ishockeyträning med Christine. Kvällen avslutas med att gå på affären och köpa glödlampor då badrummet plötsligt blivit hemskt mörkt bara så där.

Toffelhjälte kanske i vissa ögon, men vardagshjälte i mina.

Jag tycker det är hög tid att hylla denna underbara man som är bara min, och barnens.. och kanske han mammas, och pappas... och syskons. Men ni förstår vad jag menar? Mest är han min!

Han ställer alltid upp och får mig alltid glad när jag är låg, han fixar och trixar och sköter det mesta. Kanske inte är snabbast i världen jämnt, men det kanske man inte vill varje gång heller ? ;)

Underbara Patrik, du är så älskad. Även om det kanske inte märks så tydligt varje dag.