Tänk om livet bara kunde rulla på ibland.

Vad jag hoppas att Anton snart kan få sin dagisplats. Ju tidigare han kommer in med de andra barnen desto bättre är det. När man prestenterar något annorlunda för små barn så rycker de ju bara på axlarna och så är det inte mer än så, större barn pekar och frågar och ännu äldre barn skräms av det annorlunda.

Jag vill få in min lilla pojke i dagisgruppen bland sina framtida skolkamrater för att undvika mobbing när de blir äldre. Också för Christines skull. Mina go pluttar.

Jag ska få lov att jobba lite extra i jul också, helt underbart. Det ska verkligen bli skönt att få komma hemifrån lite och bara vara jag. Och retas lite med arbetskamraterna så klart. =)