19780507-20100622

Min älskade svåger.

Jag vill så gärna beskriva honom på ett vackert sätt här och nu, men jag finner inga ord.

Han var under många år inneboende hos mig och Patrik under tiden som han kämpade mot sitt missbruk. Han var så stark!

Jag har alltid sett honom som svag för hans återfall och misstag, men jag har aldrig riktigt tänkt på hur stark han varit under all den tid han har stått emot.

Det är så svårt att försöka förstå att han aldrig mer kommer att vara här, sova på soffan, leka med barnen eller fiska med Patrik. Han kommer aldrig mer att klippa våran gräsmatta eller köpa radiostyrda leksaker tillsammans med Patrik.

Jag kommer ihåg hur jag alltid brukade säga att Roger var inte en gäst här, inte ens ett husdjur, han var en del av inredningen. Och att det var så mycket roligare att gå och handla med Roger än med Patrik då både jag och Roger tyckte att det var roligt med billigt krimskrams, medan Patrik köpte det han skulle ha och var färdig sedan.

Jag tänker på Rogers dotter Alicia som han älskade över allt annat i hela världen. Vad gjorde han inte för denna flickas skull?

Hon älskade att följa med honom hit hem till oss, och vi älskade att ha dem här.

Roger trivdes så bra här, och med att göra egentligen ingenting. Bara vara med.

Jag kan inte förstå att det är sant att han är borta.

Jag har sagt till Christine att han är en stjärna på himlen nu, men på kvällarna så är det ju så ljust nu så vi kan ju inte titta!

Den underbara ungen kommer och tröstar mig och Patrik när vi gråter och är ledsna.

Hade vi på minsta sätt kunnat hjälpa honom...

Älskade Roger, du är mer saknad än du någonsin skulle kunna förstå.

Förlåt för att jag aldrig talade om för dig hur värdefull du är för oss!