Varför tar man alltid för givet att ens närstående vet vad de betyder för dig?

Varför ska det vara så jävla svårt att säga det till dem.

Varför är det så svårt att säga "Tack för att du finns, du är värdefull för mig"?

Jag hoppas att ni alla vet hur viktiga personer ni är, och jag är så ledsen för att jag aldrig säger det till er, men utan er så vore jag ingenting.

Det är så många människor som betyder så fruktansvärt mycket för mig, men bara ett fåtal av er vet om det. Jag är så ledsen för det.

Framför allt just nu så är det speciellt Roger jag tänker på, hoppas att du visste om hur mycket du betydde för mig och min familj. Vi kommer alltid att leva med ett tomrum som ingen någonsin kommer kunna fylla ens litegrann. Men som jag sa till Christine häromdagen så kommer du alltid att finns med i oss alla, i våra minnen och hjärtan.  Älskade idiot.