I dag var vi på Rogers bisättning, vi fick se honom för sista gången.

Det var så hemskt obehagligt, han såg ut som om han skulle öppna ögonen när som helst. Jag inbillade mig att han gjorde små rörelser hela tiden, andades in eller rörde aningen på läppen eller liknande. Allt detta bara för att jag inte vill inse att han är borta på riktigt.

Varför ska det vara så svårt Carina att förstå att han inte finns mera?!

Ja, säg det du. Jag har ingen aning.

Förmodligen så kommer vi alla att fortsätta prata som om han fortfarande finns hos oss, det har vi i alla fall gjort hittills.

Man har i alla fall insett att livet är kort, och att man ska sätta ordentligt värde på människor medans dom finns kvar. Det är så ironiskt för precis så här har jag gått och sagt så länge nu om våra äldre...

Eller som mina bröder säger, man vet ju aldrig, i morgon kan man ju vakna upp och vara död!

Christine hade i alla fall ritat teckning och skrivit brev till farbror Roger, "Jag saknar dig och jag älskar dig" som vi kopierade och la i kistan. Kopiorna ska jag sätta in i hennes pärm. Underbara unge.

Anton stackarn fick följa med på eländet, hans ordinarie dagisfröknar hade semester allihopa samtidigt... begåvat!

Förlåt för att jag säger det så sällan, men du är så värdefull för mig!

 

Mig

6 juli 2010 11:54

Hoppas du mår bra gumman, saknar dig. Men nu måste vi kämpa på för livet går ju vidare

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det visst väldigt länge sen sist jag skrev här, men jag har inte bara legat på latsidan för det. Vi har ju som sagt planerat en hel del för sommaren här. Nu har hösten kommit och frågan är vad har vi lyckats åstadkomma? Jo, vi gick ju ut i b...

Här har jag gått nu i veckor och tyckt att allt är så jobbigt och ingenting någonsin fungerar, ens lite grann. Det har varit mycket motvind i den här familjen de sista åren! Och det verkar aldrig vilja ta slut. Då är det viktigt att tänka på de sak...

Då begraver vi min lilla farmor, tur att man inte är skrockfull. Rogers födelsedag var i lördags, så vi var en sväng ut på graven och på väg dit så klämmer jag äntligen fram för Christine att min farmor gått bort. Vi har inte sagt någonting till ...

Nu börjar det äntligen, kriget mot huset som ska göras om totalt utvändigt! I helgen så rev Patrik och bror hans halva taket, upptäckte att underarbetet där ska göras om totalt. Det låg varken papp eller läkt?! I fredags fick jag hem matjorden ti...

Nu var det ju så att vi satt här hemma länge och väl och velade och funderade: "Ska vi åka upp till Gäddede i påsk som vi brukar, eller ska vi inte?" Det kom sig till att vi bestämde oss i sista sekund så Anton fick stanna hemma på sin schemalagd...