Idag så begravde vi Roger, Patriks bror.

När vi stod utanför kapellet och väntade på att få gå in och sätta oss så tog jag mig friheten att studera församlingen.  Alla de människor som var där idag var de som älskade Roger som mest, undrar om han visste hur många det är som anser sig älska honom så högt?

Kanske en och en, men vet han hur många vi blir tillsammans?

Och jag är helt övertygad om att han är saknad av så många fler än de som närvarade idag, vi var så gott som bara familjen. "Bara" på ca 50 personer.

Alla vänner, hur otaliga är inte de?

Alicia lilla älskade vännen, om du läser det här så vill jag att du ska veta hur fruktansvärt högt älskad din pappa är av alla som lärt känna honom på riktigt.

Och till alla er som inte hann lära känna honom så måste jag bara beklaga, ni missade någon verkligt speciell.

Att en människa kan vara så fruktansvärt osjälviskt och omtänksam som han var, jag kan inte komma ihåg ett enda tillfälle av egoism från hans sida... någonsin.

Det jag kan komma ihåg är den Roger som brukade bo hos oss förr om åren, han som frivilligt tog hand om barnen på morgonen för att jag och Patrik skulle få kunna sova en liten stund extra. Bara så där för att han kände för det, alla ni småbarnsföräldrar vet hur värdefullt det är!

Jag kan komma ihåg hur stolt han kunde vara över att få förtroendet att passa barnen och hans glädje över att bara få vara med.

Man kan många gånger när man han nattgäster önska att de ska åka hem någon gång så att allt kan bli som vanligt, hur mycket man än tycker om dessa nattgäster så är det faktiskt skönt när de åker hem igen. Jag har aldrig någonsin haft den känslan när Roger varit här. Han har hört hemma här så pass att jag brukade kalla honom för en del av inredningen.

Christine var med på begravningen idag, hon var väldigt duktig. Men hon tyckte nog att det var lite läskigt med kistan, för hon ville inte lägga sina blommor och teckningar på den själv. Hon skrev ett brev "Vi älskar farbror Roger mycket, och vi saknar farbror Roger ännu mer. Vinka till mig från din stjärna ibland."

Så jag vill återigen be om ursäkt för att jag är så dålig på att visa och berätta hur mycket jag älskar er alla. Även er jag inte pratar så ofta med. Tack för att ni finns för ni är mer speciella än ni har en aning om.

Jag ställer mig själv frågan, kommer jag någonsin att acceptera att han faktiskt är borta? Hittills har jag i alla fall inte gjort det...

 

Kalle

29 juli 2010 21:14

Ja du gumman, det vore skönt om man bara kunde trycka på en knapp så han var tillbaka. Känns förjävla tomt utan han. Jobbigt jobbigt.

 

Bumman

1 augusti 2010 22:32

älskar dig med gumman och du betyder otroligt mycke för mig med även fast vi är dåliga på att ses å höra av oss till varandra. kramizzz

 

Ewwe

31 augusti 2010 23:53

Jag vet att det är jobbigt att acceptera att han är borta och inte kommer tillbax, det var jobbigt för mig oxå.. Men jag var tvungen att gå vidare annars hade jag blivit tokig.. Första två veckorna gjorde jag inget än att grina och grina och titta på kort och plåga mig själv enda tills mina kompisar och föräldrar sa åt mig att inte göra så.. Så jag lyssnade på dom och det blev bättre och bättre.. Så istället för att bara sörja honom försök att lev ditt liv fullt ut, för det hade Roger velat att du skulle göra.. Han hade inte velat att någon av oss skulle sluta leva för att vi hade oturen att mista honom :( men visst gör det ont.. Det gör det fortfarande även om jag har en ny pojkvän nu.. Roger stal en del av mitt hjärta och den tog han med sig in i döden och så känns det nog för oss alla.. sköt om er kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det visst väldigt länge sen sist jag skrev här, men jag har inte bara legat på latsidan för det. Vi har ju som sagt planerat en hel del för sommaren här. Nu har hösten kommit och frågan är vad har vi lyckats åstadkomma? Jo, vi gick ju ut i b...

Här har jag gått nu i veckor och tyckt att allt är så jobbigt och ingenting någonsin fungerar, ens lite grann. Det har varit mycket motvind i den här familjen de sista åren! Och det verkar aldrig vilja ta slut. Då är det viktigt att tänka på de sak...

Då begraver vi min lilla farmor, tur att man inte är skrockfull. Rogers födelsedag var i lördags, så vi var en sväng ut på graven och på väg dit så klämmer jag äntligen fram för Christine att min farmor gått bort. Vi har inte sagt någonting till ...

Nu börjar det äntligen, kriget mot huset som ska göras om totalt utvändigt! I helgen så rev Patrik och bror hans halva taket, upptäckte att underarbetet där ska göras om totalt. Det låg varken papp eller läkt?! I fredags fick jag hem matjorden ti...

Nu var det ju så att vi satt här hemma länge och väl och velade och funderade: "Ska vi åka upp till Gäddede i påsk som vi brukar, eller ska vi inte?" Det kom sig till att vi bestämde oss i sista sekund så Anton fick stanna hemma på sin schemalagd...