Vi var ut till minneslunden idag där Roger är spridd. Christine har haft så mycket tankar och funderingar nu ett tag så vi bestämde oss för att åka dit och visa henne. Det var otroligt vackert och harmoniskt där. Jag förstår inte att man kan känna ett sådant lugn på en kyrkogård, det är faktiskt en plats med bara döda människor man har runt omkring sig!  Vi åkte dit med Patriks mamma och syster, alla vi enades om att här vill vi också ha våran sista vila när det är våran tur. Hur jag nu ska få mina föräldrar att förstå och acceptera att jag ska kremeras...

Tanken slog mig också att jag även sörjer Anton på sätt och vis, för hur mycket jag än älskar den otroliga lilla pojke jag har fått, så sörjer jag ändå det friska barn som jag förväntade mig. Jag känner ett sting av sorg när jag träffar jämngamla barn som kan göra så otroligt mycket mer än vad han kan.

Jag tycker att det är fruktansvärt orättvist när man ser personer som har flertalet friska barn och som inte tar hand om dem ordentligt. Varför kunde inte min pojke ha fått vara frisk?

Jag älskar båda mina barn till bristningsgränsen, men varför fick inte Anton vara lika kärnfrisk som Christine?

Just nu så känner jag mig så otroligt olycksdrabbad. Anton är sjuk, Roger är död, jag vantrivs på jobbet, huset verkar stört omöjligt att sälja och ekonomin verkar gå åt helvete för min sjukskrivnings skull.

Å andra sidan, va fan gnäller jag i?

Jag har två underbara barn, jag har ett jobb, jag fick nöjet att faktiskt lära känna Roger, jag har en stor famlij och massor av vänner, ett vackert hem och so what om jag inte kan köpa allt jag pekar på? Jag ligger långt ifrån svältgränsen.

 

Mig

22 augusti 2010 20:48

Fick inte jag vara med på nått hörn eller?

Carina Sandblom

23 augusti 2010 10:55

Självfallet är du medräknad älskling. Det är ju underförstått...

 

jessica

22 augusti 2010 21:34

Hej
Du har all rätt att känna sorg i och med anton... jag förstår dig fullt ut. Ser du har det kämpigt nu och önskar jag kunde säga något som gjorde allt bra... men det kan jag inte. bara skicka en varm hälsnig och en goo kram. Ta hand om dig!
mvh Jessica. L

 

Ewwe

31 augusti 2010 23:46

Förstår att det är jobbigt inte bara med Roger utan även allt med Anton, men på den tiden jag han lära känna dig så har jag fattat att du är en stark tjej så du fixar dig igenom allt.. Anton är världens underbaraste lilla kille kom ihåg det

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det visst väldigt länge sen sist jag skrev här, men jag har inte bara legat på latsidan för det. Vi har ju som sagt planerat en hel del för sommaren här. Nu har hösten kommit och frågan är vad har vi lyckats åstadkomma? Jo, vi gick ju ut i b...

Här har jag gått nu i veckor och tyckt att allt är så jobbigt och ingenting någonsin fungerar, ens lite grann. Det har varit mycket motvind i den här familjen de sista åren! Och det verkar aldrig vilja ta slut. Då är det viktigt att tänka på de sak...

Då begraver vi min lilla farmor, tur att man inte är skrockfull. Rogers födelsedag var i lördags, så vi var en sväng ut på graven och på väg dit så klämmer jag äntligen fram för Christine att min farmor gått bort. Vi har inte sagt någonting till ...

Nu börjar det äntligen, kriget mot huset som ska göras om totalt utvändigt! I helgen så rev Patrik och bror hans halva taket, upptäckte att underarbetet där ska göras om totalt. Det låg varken papp eller läkt?! I fredags fick jag hem matjorden ti...

Nu var det ju så att vi satt här hemma länge och väl och velade och funderade: "Ska vi åka upp till Gäddede i påsk som vi brukar, eller ska vi inte?" Det kom sig till att vi bestämde oss i sista sekund så Anton fick stanna hemma på sin schemalagd...