Från att i torsdags springa som en tok och inte ens hinna tänka någonting alls så har gårdagen och dagen varit så fruktansvärt lugna att jag klättrar på väggarna snart, vad ska man göra för att få tiden att gå?

Nu sitter jag och drömmer om det nya huset, har inte ens varit på visningen än, men både jag och Patrik har mentalt flyttat in redan.

Christine är snorig och hängig, inte alls så jättepigg. Men vägrar in i det sista att erkänna att hon är sjuk! Hon ber om hostmedicin och säger sig sedan vara kanonfrisk, ja säger jag, men man måste ändå ha en vilodag efter att man har blivit frisk. 10 minuter senare, nu har jag vilat mamma. Kan vi åka på drakborgen nu? Den stora funderingen i mitt liv är ju vart barnens all energi kommer ifrån? Jag skulle kunna ge hur mycket som helst för bara hälften, för hjärtat på en annan skulle väl inte orka mer. Ha ha.

Mysigt i alla fall att bara vara hemma och få rå om familjen, men det ska erkännas att jag är bra rastlös.